Bakgrund; Under hösten 1971 blev Bangladesh självständigt när Bengali Öst Pakistan bröt sig ur förbundsstaten med väst Pakistan. Årligen drabbas en tredjedel av detta land av översvämningar efter (monsun) regnperioden som hämmar den ekonomiska utvecklingen vilket leder till extrem fattigdom. Landet har stora svårigheter att försörja stora delar av befolkningen..
Foto; Marianne Digart
Jag har varit i Dhaka som är huvudstad i Bangladesh och jag hittar inget andra ord än spektakulär och otroligt omvälvande, Jag mötte en fattigdom som kröp inunder skinnet på mig och lämnade djupa spår i mitt hjärta, jag mötte fantastiska människor som trots sin situation klarade att behålla sin stolthet när de sträckte fram handen och visade att de var hungriga, jag såg de som hade det bättre som delade med sig av sitt och jag upplevde uppfinningsrikedom.
Mitt i den värsta trafiken med ett öronbedövande ihållande tutande från tusentals bilar, blandat med bussar, mopeder, Rickshaws (cykeltaxi) gångtrafikanter, fattiga med utsträckta händer, handikappade utan ben och mammor med små bebisar på armen, möter jag, Shoomee en flicka på 8 kanske 9 år som kom dansande fram till bilen och putsade alla rutorna, Hon är vacker graciös och ögonen lyser av nyfikenhet och glädje. När hon möter mina blå ögon och ser mitt blonda hår springer hon fram till min sida på bilen och hälsar.
Foto; Marianne Digart
Hon stirrar förrundrat på mig och säger att jag är mycket vacker, hon har aldrig sett någon som är så ljus som jag är. Det som förvånade mig var att hon pratade Engelska med ett mycket gott uttal, Vilket enbart de som tillhör medelklass och de rika gör.
Trafiken stod stilla så jag tog chansen att prata med henne och hon berättade att på morgonen gick hon i skolan och som jag förstod i en typ av frivilligorganisation, så att hon på eftermiddagen och kvällen kunde tjäna pengar till sig själv och sina kära. Jag tappade bort Shoomee och jag tittade efter henne varje dag, men vi fick bara detta korta möte. Det finns många Shoomee i Bangladesh som på olika sätt hittar möjligheter att få mat att stilla sin hunger med. Det sorgliga är att många precis som den här flickan är begåvad men aldrig kommer att få en möjlighet att utveckla sig och att ta sig ur sin infödda fattigdom.
Trafiken och miljön i Dhaka är fruktansvärd, det finns kollektivtrafik som buss och en järnväg, men att ta sig in i en buss är förenat med krafter som jag aldrig kan få fram, du står, sitter, hänger dig fast med fingertopparna och om det inte skulle vara nog så finns alternativet att klättra upp på taket. Det som skulle kunna lyfta bort en hel del från marken är ett tunnelbanenät och på det sättet rena upp miljön. Men även om det finns planer så ser det hopplöst ut, för hur ska mäniskor under tiden ta sig fram om vägarna stängs av, och bara i Dhaka tror jag det handlar om miljarder mäniskor.
Människorna i Bangladesh är business people, de gör affärer på allt, som att handpumpa däcken på cyklar, till att hyra ett barn som tigger åt den fattiga eller en bebis som hänger på en mager kvinnas arm för att öka sin möjlighet till att få pengar till mat. Och det här kan låta illa när jag skriver det men jag behöver skriva det för att förstå hur långt fattigdomen kan driva människan till. Det är grymt och hjärtskärande.
Bengalerna är smarta om de får chansen! Det finns system i tiggeriet som att de är tvungna att betala en summa av det de får in till någon som bestämmer i området de befinner sig i. Något vi ser även i Sverige. De som har pengar äger hus som de sedan hyr ut i lägenhetsformat, de har flera bilar och chaufför, De riktigt rika har minst 3 hus och en lägenhet Bengalerna är också de mest älskvärda och kärleksfulla jag mött någonsin,
Jag med min blondhet mötte öppet stirrande, förare av rickshaws nästan körde omkull, till rädsla och för mig blev det kärlek, För jag tror att du antingen blir förälskad eller finner det enormt motbjudande. Så nästa gång för det blir en nästa gång åker jag för att stanna mycket längre och för att se det som finns utanför Dhaka som havet och en fantastisk grönska, för jag tror det finns där.
Läs mer om Marianne på hennes hemsida; http://mariannesdigart.se/